| 1 | Paulus, Guds tjenare, men Jesu Christi Apostel, till att predika Guds utvaldom trona och sanningenes kunskap, hvilken till Gudaktighet förer, |
| 2 | I hoppet till evinnerligit lif, det Gud, som icke ljuga kan, för evigt utlofvat hafver; |
| 3 | Men i sinom tid hafver han uppenbarat sitt ord genom predikan, den mig betrodd är, efter Guds vår Frälsares befallning; |
| 4 | Minom rättsinniga son Tito, efter begges våra tro: Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och Herranom Jesu Christo, vårom Frälsare. |
| 5 | Fördenskull lät jag dig qvar i Creta, att hvad som ännu fattades, skulle du fullkomliga beställa, och besätta städerna här och der med Prester, såsom jag dig befallt hafver; |
| 6 | Den som är ostraffelig, ene hustrus man; den der trogen barn hafver, oberyktad för öfverflödighet och genstörtighet. |
| 7 | Ty en Biskop bör vara ostraffelig, såsom en Guds skaffare; icke ensinnig, icke sticken, ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning; |
| 8 | Utan gästgifvare, och älskar det godt är; tuktig, rättvis, helig, kysk; |
| 9 | Och håller sig vid det ord, som visst är och lära kan; på det han må mägtig vara att förmana genom helsosam lärdom, och öfvervinna dem som deremot säga. |
| 10 | Ty månge äro genstörtige, onyttige sqvallrare, och bedragare, besynnerliga de af omskärelsen; |
| 11 | Hvilkom man måste tillstoppa munnen; de som hela husen förvända, och lära det intet doger, för slem vinnings skull. |
| 12 | En af dem hafver sagt, deras egen Prophet: De Creter äro alltid ljugare, ond djur, och late bukar. |
| 13 | Detta vittnesbörd är sant. Derföre straffa dem skarpeliga, att de äro rätte i trone; |
| 14 | Och icke akta på de Judiska fabler och menniskors bud, som sig draga ifrå sanningen. |
| 15 | Dem, som rene äro, äro all ting rene; men dem orenom och otrognom är intet rent; utan både deras sinne och samvet är orent. |
| 16 | De säga sig känna Gud; men med gerningarna neka de det; efter de äro styggelige för Gud, och olydige, och till alla goda gerningar odugelige. |
