| 1 | Men tala du, såsom tillbörligit är, efter en helsosam lärdom; |
| 2 | De gamla, att de äro nyktre, ärlige, tuktige, rätte i trone, i kärlekenom, i tålamod; |
| 3 | De gamla qvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höfves, icke förtalerskor, icke drinkerskor, goda lärerskor; |
| 4 | Att de unga qvinnor lära tukt af dem; älska sina män, hafva sin barn kär; |
| 5 | Vara sediga, kyska, husaktiga, fromma, sina män underdåniga; på det Guds ord icke skall försmädt varda. |
| 6 | Sammalunda förmana ock de unga män, att de äro tuktige. |
| 7 | Uti all ting ställ dig sjelf för en eftersyn till goda gerningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet; |
| 8 | Med helsosam och ostraffelig ord; på det han, som emotstår, må blygas, intet ondt hafvandes det han om oss säga kan; |
| 9 | Tjenarena, att de äro sinom herrom underdånige, och uti all ting behagelige, icke gensvarige; |
| 10 | Icke otrogne; utan alla goda trohet bevisande; på det de måga pryda Guds vår Frälsares lärdom i all stycke. |
| 11 | Ty Guds nåd, helsosam allom menniskom, är uppenbarad; |
| 12 | Och lärer oss, att vi skole försaka alla ogudaktighet och verldslig lusta, och lefva tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i denna verlden; |
| 13 | Och vänta det saliga hoppet, och den stora Guds och vår Frälsares Jesu Christi härliga uppenbarelse; |
| 14 | Den sig sjelf gaf för oss; på det han skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet, och rena oss sig sjelfvom ett folk till egendom, det sig om goda gerningar beflitar. |
| 15 | Sådant tala, och förmana, och straffa med fullt allvar. Låt ingen förakta dig. |
