| 1 | Förty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna. |
| 2 | Den der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet. |
| 3 | Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder. |
| 4 | Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron. |
| 5 | Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig; |
| 6 | Såsom han ock annorstäds säger: Du äst en Prest i evig tid, efter Melchisedeks sätt; |
| 7 | Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning. |
| 8 | Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno. |
| 9 | Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet; |
| 10 | Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt. |
| 11 | Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige; |
| 12 | Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat. |
| 13 | Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn. |
| 14 | Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt. |
