| 1 | Mine bröder, håller det icke derföre, att tron på Jesum Christum, vår Herra till härlighetena, kan lida personers anseende. |
| 2 | Ty om uti edra församling komme en man med en guldring, och med en härlig klädnad; komme ock en fattig man i snöplig klädnad; |
| 3 | Och I sågen på den som hafver de härliga kläden, och saden till honom: Sitt här väl; och dem fattiga saden I: Statt der, eller, sitt här vid mina fötter; |
| 4 | Och betänken det icke rätt, utan varden domare, och gören en ond åtskilnad; |
| 5 | Hörer till, mine käre bröder: Hafver icke Gud utvalt de fattiga i denna verldene, de der rike voro på trona, och arfvingar till riket, som han lofvat hade dem som honom älska? |
| 6 | Men I hafven föraktat den fattiga. Förtrycka icke de rike eder med våld, och draga eder fram för rätten? |
| 7 | Försmäda icke de det goda namnet, der I af nämnde ären? |
| 8 | Fullborden I den Konungsliga lagen efter Skriften: Älska din nästa, såsom dig sjelf; så gören I väl. |
| 9 | Men sen I efter personen, då synden I, och varden straffade af lagen, såsom öfverträdare. |
| 10 | Ty om någor håller hela lagen, och syndar på ett, han är saker till allt. |
| 11 | Ty den som sade: Du skall icke göra hor, han hafver ock sagt: Du skall icke dräpa. Hvar du nu icke gör hor, och dräper likväl, äst du lagsens öfverträdare. |
| 12 | Så taler, och så görer, som de der skola genom frihetenes lag dömde varda. |
| 13 | Ty dom utan barmhertighet skall honom öfvergå, som barmhertighet icke gjort hafver; och barmhertigheten berömmer sig emot domen. |
| 14 | Hvad hjelper det, mine bröder, om någor säger sig hafva trona, och hafver dock icke gerningarna? Kan ock tron göra honom salig? |
| 15 | Om en broder eller syster vore nakot, och fattades dagelig föda; |
| 16 | Och någor edra sade till dem: Går i frid, värmer eder, och mätter eder; och gifver dem likväl intet hvad lekamen behöfver; hvad hulpe dem det? |
| 17 | Så ock tron, då hon icke hafver gerningarna, är hon död i sig sjelf. |
| 18 | Nu måtte någor säga: Du hafver trona, och jag hafver gerningarna; visa mig dina tro med dina gerningar, så vill jag ock visa dig mina tro med mina gerningar. |
| 19 | Du tror, att en Gud är; der gör du rätt uti; djeflarna tro det ock, och bäfva. |
| 20 | Vill du, fåfängelig menniska, veta att tron utan gerningar är död? |
| 21 | Vardt icke Abraham, vår fader, af gerningarna rättfärdigad, då han sin son Isaac offrade på altaret? |
| 22 | Ser du, att tron hafver medverkat i hans gerningar, och att tron är fullkommen vorden af gerningarna. |
| 23 | Och Skriften är fullkomnad, som säger: Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet; och vardt kallad Guds vän. |
| 24 | Sen I nu, att af gerningarna rättfärdigas menniskan, och icke af trone allena. |
| 25 | Sammalunda ock den skökan Rahab, vardt hon icke af gerningom rättfärdigad, då hon undfick sändningabåden, och släppte dem en annan väg ut? |
| 26 | Derföre, såsom kroppen utan anda är död, så är ock tron utan gerningar död. |
