| 1 | Nu väl, I rike, gråter, och tjuter öfver edor uselhet, som eder öfverkomma skall. |
| 2 | Edre rikedomar äro förruttnade; edor kläder äro uppäten af mal. |
| 3 | Edart guld och silfver är förrostadt, och deras rost skall vara eder till vittnesbörd, och skall uppäta edart kött såsom en eld. I hafven församlat eder ägodelar i yttersta dagarna. |
| 4 | Si, arbetarenas lön, som edart land afbergat hafva, hvilken I dem svikliga ifrå haft hafven, ropar; och deras rop, som afbergade, är inkommet i Herrans Zebaoths öron. |
| 5 | I hafven lefvat i kräselighet på jordene, och haft edra vällust, och uppfödt edor hjerta, såsom på en slagtedag. |
| 6 | I hafven dömt och dödat den rättfärdiga, och han hafver eder intet emotståndit. |
| 7 | Så varer nu tålige, käre bröder, intill Herrans tillkommelse. Si, åkermannen väntar efter den kosteliga jordenes frukt, tåleliga bidandes, så länge han får ett morgonregn och aftonregn. |
| 8 | Så varer ock I tålige, och styrker edor hjerta; ty Herrans tillkommelse är när. |
| 9 | Sucker icke, käre bröder, emot hvarannan, på det I icke varden fördömde. Si, domaren är för dörrene. |
| 10 | Tager, mine bröder, Propheterna för efterdömelse, till bedröfvelse och tålamod, hvilke talat hafva i Herrans Namn. |
| 11 | Si, vi hålle dem saliga, som lidit hafva. Jobs tålamod hafven I hört, och Herrans ända hafven I sett; ty Herren är barmhertig, och en förbarmare. |
| 12 | Öfver all ting, mine bröder, svärjer icke, hvarken vid himmelen, eller vid jordena, eller någon annan ed. Men edor ord skola vara: Ja, ja, Nej, nej; på det I icke skolen falla uti skrymteri. |
| 13 | Lider någor ibland eder bedröfvelse; han bedje. Är någor vid godt mod, han sjunge psalmer. |
| 14 | Är någor sjuk ibland eder, han kalle till sig Presterna i församlingene, och låte dem bedja öfver sig, och smörja med oljo uti Herrans Namn. |
| 15 | Och trones bön skall hjelpa den sjuka, och Herren upprättar honom; och om han är stadd i synder, varda de honom förlåtna. |
| 16 | Bekänner inbördes synderna, den ene dem andra, och beder för eder inbördes, att I helbregda varden; ty ens rättfärdigs mans bön förmår mycket, der hon allvar är. |
| 17 | Elias var en menniska såsom vi, och han bad ena bön, att det icke skulle regna; och det regnade ock intet på jordena, i tre år och sex månader. |
| 18 | Och bad åter, och himmelen gaf regn, och jorden bar sin frukt. |
| 19 | Käre bröder, om någor ibland eder fore vill ifrå sanningen, och någor omvände honom; |
| 20 | Han skall veta, att den der omvänder en syndare af hans vägars villo, han frälsar ena själ ifrå döden, och skyler all öfverträdelse. |
