| 1 | Simon Petrus, Jesu Christi tjenare och Apostel; dem som med oss lika dyrbara tro fått hafva i rättfärdighetena, som vår Gud gifver, och Frälsaren Jesus Christus. |
| 2 | Nåd och frid föröke sig i eder, genom Guds och vårs Herras Jesu Christi kunskap. |
| 3 | Efter det allahanda af hans Gudoms kraft, hvad som till lif och Gudaktighet tjenar, oss skänkt är, genom hans kunskap, som oss hafver kallat genom (sina) härlighet och dygd; |
| 4 | Genom hvilka oss de dyra och aldrastörsta löfte gifna äro; nämliga, att I derigenom mågen blifva delaktige af Guds natur, om I flyn verldenes förgängeliga lusta; |
| 5 | Så lägger eder nu derom alla vinning, att I uti edra tro låten finnas dygd, och i dygdene beskedelighet; |
| 6 | I beskedelighetene måttelighet, i måttelighetene tålamod, i tålamodet Gudaktighet; |
| 7 | I Gudaktighetene broderlig kärlek, i broderlig kärlek allmännelig kärlek. |
| 8 | Ty när dessa stycker äro rikeliga när eder, så låta de eder icke finnas fåfänga eller utan frukt, i vårs Herras Jesu Christi kunskap. |
| 9 | Men hvilken denna icke hafver, han är blind, och ser intet, och hafver förgätit, att han var ren gjord af de synder, som han förra hade. |
| 10 | Derföre, käre bröder, lägger eder heldre vinning om att I gören edor kallelse och utkorelse fast; ty om I det gören, så fallen I icke någon tid. |
| 11 | Ty i så måtto blifver eder rikeliga gifven ingången i vårs Herras och Frälsares Jesu Christi eviga rike. |
| 12 | Derföre vill jag icke hafva fördrag att förmana eder alltid härom, ändock I det veten, och ären stadfäste i denna närvarande sanning. |
| 13 | Ty jag menar det vara tillbörligit, så länge jag är i denna hyddo, att uppväcka och förmana eder. |
| 14 | Ty jag vet att jag skall snarliga aflägga denna mina hyddo, såsom ock vår Herre Jesus Christus hafver mig kungjort. |
| 15 | Men jag vill vinnlägga mig att I, efter min död, skolen behålla detta i åminnelse. |
| 16 | Ty vi hafve icke efterföljt några kloka fabler, då vi kungjordom eder vårs Herras Jesu Christi kraft och tillkommelse; utan vi hafve sjelfve sett hans härlighet. |
| 17 | Då han fick af Gud Fader äro och pris, genom ena röst, som till honom skedde af den stora härligheten, så lydandes: Denne är min älskelige Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag. |
| 18 | Och denna röst hörde vi komma af himmelen, då vi vorom med honom på det helga berget. |
| 19 | Vi hafvom ett fast prophetiskt ord; och I gören väl att I akten derpå, lika som på ett ljus, som skin uti ett mörkt rum, så länge det dagas, och morgonstjernan uppgår i edor hjerta. |
| 20 | Och det skolen I först veta, att ingen Prophetia i Skriftene sker af egen utläggning. |
| 21 | Ty ingen Prophetia är ännu framkommen af menniskovilja; utan de helga Guds menniskor hafva talat, rörde af dem Helga Anda. |
