| 1 | Min barn, detta skrifver jag eder, att I skolen icke synda; och om någor syndar, då hafve vi en försvarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är. |
| 2 | Och han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes. |
| 3 | Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud. |
| 4 | Den der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen. |
| 5 | Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom. |
| 6 | Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade. |
| 7 | Bröder, jag skrifver eder intet nytt bud; utan det gamla budet, som I haft hafven af begynnelsen. Det gamla budet är det ord, som I hafven hört af begynnelsen. |
| 8 | Åter skrifver jag eder ett nytt bud, det sant är i honom, och i eder; ty mörkret är förgånget, och det sanna ljuset lyser nu. |
| 9 | Den som säger sig vara i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret. |
| 10 | Den der älskar sin broder, han blifver i ljuset, och ingen förargelse är i honom. |
| 11 | Men den som hatar sin broder, han är i mörkret, och vandrar i mörkret, och vet icke hvart han går; ty mörkret hafver förblindat hans ögon. |
| 12 | Jag skrifver eder, kära barn, att eder skola synderna förlåtna varda, för hans Namns skull. |
| 13 | Jag skrifver eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag skrifver eder, I ynglingar; ty I hafven öfvervunnit den onda. |
| 14 | Jag skrifver eder, I barn; ty I hafven känt Fadren. Jag hafver skrifvit eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag hafver skrifvit eder, I ynglingar; ty I ären starke; och Guds ord blifver i eder, och hafven öfvervunnit den onda. |
| 15 | Älsker icke verldena, icke heller de ting i verldene äro. Den der älskar verldena, i honom är icke Fadrens kärlek. |
| 16 | Ty allt det som är i verldene, nämliga köttsens begärelse, och ögonens begärelse, och högfärdigt lefverne, det är icke af Fadrenom, utan af verldene. |
| 17 | Och verlden förgås, och hennes lusta; men den som gör Guds vilja, han blifver evinnerliga. |
| 18 | Käre barn, nu är den ytterste tiden, och såsom I hafven hört, att Antichrist skall komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister vordne, och deraf vete vi att den ytterste tiden är nu. |
| 19 | De äro utgångne af oss; men de voro icke af oss. Hade de varit af oss, då hade de ju blifvit när oss; men på det de skulle blifva uppenbare, att de äro icke alle af oss. |
| 20 | Men I hafven smörjelse af dem Heliga, och veten allt. |
| 21 | Jag hafver icke skrifvit till eder, såsom till dem der icke veta sanningen; utan såsom till dem som henne veta, och att all lögn icke är af sanningene. |
| 22 | Ho är en ljugare, utan den som nekar, att Jesus är Christus? Den är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen. |
| 23 | Hvar och en som nekar Sonen, han hafver icke heller Fadren. |
| 24 | Hvad I nu hört hafven af begynnelsen, det blifve i eder; om det blifver i eder, som I hört hafven af begynnelsen, så skolen ock I blifva i Sonenom och Fadrenom. |
| 25 | Och detta är det löfte, som han oss lofvat hafver, evinnerligit lif. |
| 26 | Detta hafver jag skrifvit till eder, om dem som förföra eder. |
| 27 | Och den smörjelse, som I hafven fått af honom, blifver i eder; och I behöfven icke att någon lärer eder; utan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är det sant, och icke lögn; och som hon hafver lärt eder, så blifver i henne. |
| 28 | Och nu, kära barn, blifver i honom; att när han uppenbarad varder, måge vi hafva förtröstning, och icke komma på skam för honom i hans tillkommelse. |
| 29 | Om I veten att han är rättfärdig, så skolen I ock det veta, att hvar och en som rätt gör, han är född af honom. |
