| 1 | Ser till hurudana kärlek Fadren hafver bevist oss, att vi kallas Guds barn; fördenskull känner intet verlden eder; ty hon känner intet honom. |
| 2 | Mine käreste, vi äre nu Guds barn, och det är än icke uppenbaradt hvad vi varda skole; men det vete vi, när han blifver uppenbar, då vardom vi honom like; ty vi få se honom såsom han är. |
| 3 | Och hvar och en som hafver detta hopp i honom, han renar sig, såsom han ock ren är. |
| 4 | Hvar och en som gör synd, han gör ock orätt, och synd är orätt. |
| 5 | Och I veten att han var uppenbarad, på det han skulle borttaga våra synder; och ingen synd är i honom. |
| 6 | Hvar och en som blifver i honom, han syndar icke; hvar och en som syndar, han hafver icke sett honom, icke heller känt honom. |
| 7 | Kära barn, låter ingen bedraga eder. Den som gör rätt, han är rättfärdig, såsom ock han rättfärdig är. |
| 8 | Den der gör synd, han är af djefvulen; ty djefvulen syndar af begynnelsen; och fördenskull uppenbarades Guds Son, att han skulle nederslå djefvulens gerningar. |
| 9 | Hvar och en, som född är af Gudi, han gör icke synd; ty hans säd blifver i honom; och han kan icke synda, ty han är född af Gudi. |
| 10 | Derpå känner man, hvilke Guds barn, eller hvilke djefvulens barn äro; hvar och en som icke gör rätt, han är icke af Gudi; och den som icke älskar sin broder. |
| 11 | Ty detta är det budskap, som I hafven hört af begynnelsen, att vi skole älskas inbördes; |
| 12 | Icke såsom Cain, som var af dem onda, och slog sin broder ihjäl. Och för hvars skull slog han honom ihjäl? Ty hans gerningar voro onda; men hans broders gerningar rättfärdiga. |
| 13 | Förundrer icke, mine bröder, om verlden hatar eder. |
| 14 | Vi vete, att vi ärom förde ifrå döden till lifvet; ty vi älskom bröderna. Den der icke älskar brodren, han blifver i dödenom. |
| 15 | Hvar och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten, att hvar och en mandråpare hafver icke evinnerligit lif blifvandes i sig. |
| 16 | Derpå kännom vi Guds kärlek, att han hafver låtit sitt lif för oss; och skolom ock vi låta vårt lif för bröderna. |
| 17 | Den som hafver denna verlds gods, och ser sin broder vara nödställd, och sluter sitt hjerta till för honom, huru blifver Guds kärlek i honom? |
| 18 | Min barn, älskoms icke med ordom, eller med tungone, utan med gerning och sanning. |
| 19 | Deraf vete vi, att vi ärom af sanningene, och kunnom stilla vår hjerta för honom; |
| 20 | Att om vårt hjerta fördömer oss, då är Gud större än vårt hjerta, och vet all ting. |
| 21 | Mine käreste, om vårt hjerta fördömer oss icke, då hafve vi en förtröstning till Gud; |
| 22 | Att vi få af honom allt det vi bedje; ty vi hållom hans bud, och görom det honom ljuft är. |
| 23 | Och detta är hans bud, att vi skolom tro på hans Sons, Jesu Christi, Namn; och älska oss inbördes, såsom han oss budit hafver. |
| 24 | Och den der håller hans bud, han blifver i honom, och han i honom; och deraf vete vi, att han blifver i oss, af Andanom som han oss gifvit hafver. |
