| 1 | Den äldste, dem älskeliga Gajo, den jag älskar i sanningene. |
| 2 | Min älskelige, jag önskar i all stycken att dig väl går, och du helbregda äst, såsom dine själ väl går. |
| 3 | Men jag var mycket glad, då bröderna kommo, och båro vittnesbörd om dine sanning, såsom du vandrar i sanningene. |
| 4 | Jag hafver ingen större fröjd än den, att jag hörer min barn vandra i sanningene. |
| 5 | Min käreste, du gör troliga hvad som helst du gör emot bröderna, och de främmande; |
| 6 | Som om din kärlek betygat hafva inför församlingen; och du hafver väl gjort, att du hafver dem affordrat värdeliga för Gudi. |
| 7 | Ty de äro utfarne för hans Namns skull, och hafva intet tagit af Hedningarna. |
| 8 | Så skole vi nu sådana undfå, på det vi sanningenes medhjelpare varda mågom. |
| 9 | Jag hafver skrifvit församlingene; men Diotrephes, som ibland dem vill afhållen vara, anammar oss intet. |
| 10 | Derföre, när jag kommer, vill jag kungöra hans gerningar som han gör, och sqvallrar emot oss med ondom ordom, och låter sig icke dermed nöja; sjelf anammar han icke bröderna, och förmenar dem som det göra vilja, och drifver dem ut af församlingene. |
| 11 | Min käreste, efterfölj icke det ondt är, utan det godt är; den der väl gör, han är af Gudi, och den der illa gör, han ser icke Gud. |
| 12 | Demetrius hafver vittnesbörd af hvar man, och af sjelfva sanningene; och vi vittnom ock, och I veten, att vårt vittnesbörd sant är. |
| 13 | Jag hade mycket till att skrifva; men jag ville icke med bläck och penna skrifva dig till. |
| 14 | Men jag hoppas snarliga få se dig, så vilje vi muntliga tala med hvarannan. Frid vare med dig. Vännerna helsa dig. Helsa du vännerna, hvar vid sitt namn. |
