| 1 | Desse äro de Hedningar, som Herren lät blifva, på det han skulle med dem försöka Israel, som intet visste utaf Canaans örlig; |
| 2 | Och att Israels barnas afföda måtte veta och lära strida, de som tillförene intet visste deraf; |
| 3 | Nämliga de fem Philisteers Förstar, och alla Cananeer och Zidonier, och de Heveer, som bodde på Libanons berg, allt ifrå det berget BaalHermon, tilldess man kommer till Hamath. |
| 4 | De samme blefvo till att försöka Israel med dem, att man måtte förfara, om de lydde Herrans bud, som han deras fäder budit hade genom Mose. |
| 5 | Då nu Israels barn bodde ibland de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, |
| 6 | Togo de deras döttrar till hustrur, och gåfvo sina döttrar deras söner, och tjente deras gudar; |
| 7 | Och gjorde illa för Herranom, och förgåto Herran deras Gud, och tjente Baalim och lundom. |
| 8 | Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och sålde dem i CusanRisathaims hand, Konungens i Mesopotamien; och så tjente Israels barn CusanRisathaim i åtta år. |
| 9 | Då ropade Israels barn till Herran, och Herren uppväckte dem en frälsare, som dem frälste, Athniel, Kenas son, Calebs yngste broders. |
| 10 | Och Herrans Ande var i honom, och han vardt domare i Israel, och drog ut till strid; och Herren gaf CusanRisathaim, Konungen i Syrien, i hans hand, så att hans hand vardt honom öfvermägtig. |
| 11 | Så blef landet stilla i fyratio år; och Athniel, Kenas son, blef död. |
| 12 | Men Israels barn gjorde ännu mer ondt för Herranom. Då stärkte Herren Eglon, de Moabiters Konung, emot Israel, derföre att de gjorde det ondt var för Herranom; |
| 13 | Och församlade till sig Ammons barn och de Amalekiter; och han drog åstad, och slog Israel, och tog in Palma staden. |
| 14 | Och Israels barn tjente Eglon, de Moabiters Konung, i aderton år. |
| 15 | Så ropade de till Herran, och Herren uppväckte dem en frälsare, Ehud, Gera son, Jemini sons; han var ofärdig i sin högra hand. Och Israels barn sände med honom skänker till Eglon, de Moabiters Konung. |
| 16 | Och Ehud gjorde sig ett tveeggadt svärd, en aln långt, och band det under sin kläder på högra låret; |
| 17 | Och bar fram skänken till Eglon, de Moabiters Konung; och Eglon var en ganska fet man. |
| 18 | Och när han hade fått ifrå sig skänken, öfvergaf han folket, som hade burit skänken; |
| 19 | Och vände tillbaka igen ifrå de afgudar i Gilgal; och lät båda: Jag hafver, o Konung, något hemligit tala vid dig. Han bad gifva ljud; och de gingo alle ut, som stodo omkring honom. |
| 20 | Och Ehud kom till honom in, och han satt uti en sommarsal allena; och Ehud sade: Jag hafver Guds ord till dig; då stod han upp af sinom stol. |
| 21 | Men Ehud räckte ut sina venstra hand, och tog svärdet af sitt högra lår, och stötte det in uti hans buk; |
| 22 | Så att ock skaftet följde in med bladet, och fetman innelyckte skaftet; ty han drog intet svärdet ut af hans buk, och träcken gick af honom. |
| 23 | Men Ehud gick ut genom bakdörrena, och lät igen dörrena efter sig, och slog henne i lås. |
| 24 | Då han nu utkommen var, gingo hans tjenare in; och som de sågo, att dörren på sommarsalen igenlyckt var, sade de: Han är tilläfventyrs gången på stol i kammaren till sommarsalen. |
| 25 | När de nu så länge bidt hade, att de skämdes, ty ingen lät dem dörrena upp af salen, togo de nyckelen, och läste upp; si, då låg deras herre der död på jordene. |
| 26 | Och Ehud undflydde, medan de fördröjde, och gick fram om afgudarna, och undkom allt intill Seirath. |
| 27 | Och då han kom derin, blåste han i basuner på Ephraims berg, och Israels barn drogo med honom af bergena, och han framför dem; |
| 28 | Och sade till dem: Följer mig efter, ty Herren hafver gifvit edra fiendar, de Moabiter, i edra händer; och de följde honom efter, och vunno Jordans färjostad, den som drager åt Moab, och läto ingen komma deröfver. |
| 29 | Och slogo de Moabiter af på den tiden vid tiotusend män, alltsammans ädla och stridsamma män, så att icke en undslapp. |
| 30 | Alltså vordo de Moabiter på den tiden nederlagde, under Israels barnas hand; och landet var stilla i åttatio år. |
| 31 | Efter honom var Samgar, Anaths son; han slog sexhundrade Philisteer med en herdastaf, och frälste ock han Israel. |
