| 1 | Då nu Samuel vardt gammal, satte han sina söner till domare öfver Israel. |
| 2 | Hans förstfödde son het Joel, och den andre Abia; och de voro domare i BerSaba. |
| 3 | Men hans söner vandrade icke uti hans vägar; utan böjde sig efter girighet, och togo gåfvor, och förvände rätten. |
| 4 | Så församlade sig alle äldste i Israel, och kommo till Ramath till Samuel; |
| 5 | Och sade till honom: Si, du äst vorden gammal, och dine söner gå icke uti dina vägar: så sätt nu en Konung öfver oss, den oss döma må, såsom alle Hedningar hafva. |
| 6 | Det behagade Samuel illa, när de sade: Få oss en Konung, den oss döma må. Och Samuel bad inför Herranom. |
| 7 | Och Herren sade till Samuel: Hör folkens röst i allt det de hafva talat dig till; förty de hafva icke förkastat dig, utan mig, att jag icke skall vara Konung öfver dem. |
| 8 | De göra dig såsom de alltid gjort hafva, ifrå den dag, då jag förde dem utur Egypten, allt intill denna dag; och hafva öfvergifvit mig, och tjent andra gudar. |
| 9 | Så hör nu deras röst; dock betyga dem, och undervisa dem Konungens rätt, den öfver dem råda skall. |
| 10 | Och Samuel sade all Herrans ord folkena, som af honom Konung begärat hade. |
| 11 | Detta skall vara Konungs rätt, den öfver eder råda skall; edra söner skall han taga till sin vagn, och resenärar som rida för hans vagn; |
| 12 | Och till höfvitsmän öfver tusende, och öfver femtio, och till åkermän, som hans åker bruka skola, och till uppskärare i hans säd, och de som göra hans harnesk, och det hans vagnar tillhörer. |
| 13 | Edra döttrar skall han taga sig till apothekerskor, kokerskor och bakerskor. |
| 14 | Edra bästa åkrar och vingårdar, och oljogårdar skall han taga och gifva sina tjenare; |
| 15 | Dertill skall han taga af edra säd och vingårdar tiond, och gifva sina kamererare och tjenare; |
| 16 | Och edra tjenare och tjenarinnor, och edra dägeligaste ynglingar, och edra åsnar, skall han taga, och uträtta sin ärende med. |
| 17 | Af edra hjordar skall han taga tiond; och I måsten vara hans trälar. |
| 18 | När I då ropen på den tiden öfver edar Konung, som I eder utvalt hafven, så skall Herren på den tiden intet höra eder. |
| 19 | Men folket ville intet höra Samuels röst, och sade: Ingalunda, utan en Konung måste vara öfver oss; |
| 20 | Att vi ock äre såsom alle andre Hedningar; att vår Konung må döma oss, och draga ut för oss, när vi före vårt örlig. |
| 21 | Så hörde Samuel allt detta, som folket sade: och sade det för Herrans öron. |
| 22 | Och Herren sade till Samuel: Hör deras röst, och gör dem en Konung. Och Samuel sade till Israels män: Går edra färde, hvar och en i sin stad. |
