| 1 | Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev Sara. |
| 2 | Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne. |
| 3 | Därefter stod Abraham upp och gick bort ifrån den döda och talade så till Hets barn: |
| 4 | »Jag är en främling och gäst hos eder. Låten mig nu få en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.» |
| 5 | Då svarade Hets barn Abraham och sade till honom: |
| 6 | »Hör oss, herre. Du är en Guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar. Ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.» |
| 7 | Men Abraham stod upp och bugade sig för landets folk, Hets barn; |
| 8 | och han talade med dem och sade: »Om I tillstädjen att jag för ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut för mig hos Efron, Sohars son, |
| 9 | så att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhör honom, och som ligger vid ändan av hans åker. Mot full betalning i eder krets må han giva mig den till egen grav.» |
| 10 | Men Efron satt där bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i närvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade: |
| 11 | »Icke så, min herre. Hör mig: Jag skänker dig åkern; grottan som finnes där skänker jag dig ock; jag skänker dig den inför mina landsmäns ögon; begrav där din döda.» |
| 12 | Men Abraham bugade sig för landets folk; |
| 13 | och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade: »Värdes dock höra mig. Jag vill betala åkerns värde; tag emot det av mig, och låt mig där begrava min döda.» |
| 14 | Då svarade Efron Abraham och sade till honom: |
| 15 | »Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.» |
| 16 | Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel. |
| 17 | Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt Abraham till egendom |
| 18 | inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport. |
| 19 | Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land. |
| 20 | Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten åt Abraham till egen grav. |
