| 1 | Därefter tog Job till orda och sade: |
| 2 | Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut! |
| 3 | Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt? |
| 4 | Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig! |
| 5 | Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla. |
| 6 | Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand. |
| 7 | Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig; |
| 8 | eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked. |
| 9 | Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det? |
| 10 | I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda. |
| 11 | Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak? |
| 12 | Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat. |
| 13 | Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd. |
| 14 | Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han iar inne kan ingen upplåta. |
| 15 | Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet. |
| 16 | Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand. |
| 17 | Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar. |
| 18 | Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter. |
| 19 | Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall. |
| 20 | Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt. |
| 21 | Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel. |
| 22 | Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset. |
| 23 | Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort. |
| 24 | Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker. |
| 25 | De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna. |
