| 1 | Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade: |
| 2 | Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt? |
| 3 | Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked. |
| 4 | Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. |
| 5 | Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? |
| 6 | Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten, |
| 7 | medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop? |
| 8 | Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet, |
| 9 | när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda, |
| 10 | när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför, |
| 11 | och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»? |
| 12 | Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats, |
| 13 | där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån? |
| 14 | Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud; |
| 15 | då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder. |
| 16 | Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten? |
| 17 | Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar? |
| 18 | Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra. |
| 19 | Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning, |
| 20 | så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus? |
| 21 | Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal! |
| 22 | Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem |
| 23 | -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag? |
| 24 | Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden? |
| 25 | Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle, |
| 26 | till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes, |
| 27 | till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd? |
| 28 | Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar? |
| 29 | Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost? |
| 30 | Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet. |
| 31 | Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band? |
| 32 | Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar? |
| 33 | Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden? |
| 34 | Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig? |
| 35 | Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»? |
| 36 | Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften? |
| 37 | Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem, |
| 38 | medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa? |
| 39 | |
| 40 | |
| 41 | |
