| 1 | Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig? |
| 2 | Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet. |
| 3 | Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning. |
| 4 | Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning. |
| 5 | Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller. |
| 6 | Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp; |
| 7 | nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden. |
| 8 | Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak, |
| 9 | åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna, |
| 10 | åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna, |
| 11 | när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning. |
| 12 | Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft; |
| 13 | han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag: |
| 14 | mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt. |
| 15 | Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand. |
| 16 | Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun. |
| 17 | Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta. |
| 18 | Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer. |
| 19 | Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig. |
| 20 | I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld. |
| 21 | När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer. |
| 22 | Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan; |
| 23 | ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred. |
| 24 | Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri. |
| 25 | Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter. |
| 26 | I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne. |
| 27 | Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl. |
