| 1 | Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken. |
| 2 | Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under. |
| 3 | Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN. |
| 4 | Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt. |
| 5 | Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar, |
| 6 | I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda. |
| 7 | Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar. |
| 8 | Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat, |
| 9 | på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. |
| 10 | Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund; |
| 11 | han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.» |
| 12 | Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne. |
| 13 | Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat. |
| 14 | Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull: |
| 15 | »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.» |
| 16 | Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle, |
| 17 | då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl. |
| 18 | Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad, |
| 19 | till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld. |
| 20 | Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri. |
| 21 | Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom; |
| 22 | han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet. |
| 23 | Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land. |
| 24 | Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro, |
| 25 | de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare. |
| 26 | Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt. |
| 27 | De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land. |
| 28 | Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord. |
| 29 | Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö. |
| 30 | Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar. |
| 31 | Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land. |
| 32 | Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land. |
| 33 | Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land. |
| 34 | Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd. |
| 35 | De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark. |
| 36 | Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft. |
| 37 | Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade. |
| 38 | Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem. |
| 39 | Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten. |
| 40 | De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem. |
| 41 | Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström. |
| 42 | Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham. |
| 43 | Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt. |
| 44 | Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning, |
| 45 | för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja! |
