| 1 | En sång, en psalm av David. |
| 2 | Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära. |
| 3 | Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden. |
| 4 | Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen. |
| 5 | Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna. |
| 6 | Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära. |
| 7 | På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig. |
| 8 | Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. |
| 9 | Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, |
| 10 | Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.» |
| 11 | Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? |
| 12 | Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? |
| 13 | Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. [ (Psalms 108:14) Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. ] |
