| 1 | Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. |
| 2 | Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, |
| 3 | de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. |
| 4 | Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. |
| 5 | O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! |
| 6 | Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. |
| 7 | Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. |
| 8 | Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet. |
| 9 | Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. |
| 10 | Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. |
| 11 | Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. |
| 12 | Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. |
| 13 | Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. |
| 14 | Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. |
| 15 | Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. |
| 16 | Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord. |
| 17 | Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord. |
| 18 | Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. |
| 19 | Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig. |
| 20 | Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter. |
| 21 | Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud. |
| 22 | Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd. |
| 23 | Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar; |
| 24 | ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare. |
| 25 | Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord. |
| 26 | Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar. |
| 27 | Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. |
| 28 | Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord. |
| 29 | Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning. |
| 30 | Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig. |
| 31 | Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam. |
| 32 | Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta. |
| 33 | Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden. |
| 34 | Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta. |
| 35 | Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag. |
| 36 | Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning. |
| 37 | Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar. |
| 38 | Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. |
| 39 | Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. |
| 40 | Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet. |
| 41 | Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; |
| 42 | Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord. |
| 43 | Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar. |
| 44 | Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen. |
| 45 | Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. |
| 46 | Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam. |
| 47 | Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära; |
| 48 | jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar. |
| 49 | Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp. |
| 50 | Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv. |
| 51 | De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag. |
| 52 | Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar. |
| 53 | Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag. |
| 54 | Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes. |
| 55 | Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag. |
| 56 | Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt. |
| 57 | Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. |
| 58 | Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. |
| 59 | Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. |
| 60 | Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. |
| 61 | De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag. |
| 62 | Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter. |
| 63 | Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar. |
| 64 | Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar. |
| 65 | Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord. |
| 66 | Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud. |
| 67 | Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal. |
| 68 | Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar. |
| 69 | De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt. |
| 70 | Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag. |
| 71 | Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar. |
| 72 | Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver. |
| 73 | Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud. |
| 74 | De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. |
| 75 | HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. |
| 76 | Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare. |
| 77 | Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust. |
| 78 | På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. |
| 79 | Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd. |
| 80 | Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam. |
| 81 | Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. |
| 82 | Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?» |
| 83 | Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar. |
| 84 | Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare? |
| 85 | De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag. |
| 86 | Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig. |
| 87 | De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar. |
| 88 | Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd. |
| 89 | Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. |
| 90 | Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består. |
| 91 | Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig. |
| 92 | Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände. |
| 93 | Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv. |
| 94 | Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar. |
| 95 | På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd. |
| 96 | På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd. |
| 97 | Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den. |
| 98 | Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid. |
| 99 | Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd. |
| 100 | Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. |
| 101 | Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord. |
| 102 | Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig. |
| 103 | Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun. |
| 104 | Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar. |
| 105 | Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. |
| 106 | Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt. |
| 107 | Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord. |
| 108 | Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. |
| 109 | Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag. |
| 110 | De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar. |
| 111 | Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd. |
| 112 | Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden. |
| 113 | Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär. |
| 114 | Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord. |
| 115 | Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. |
| 116 | Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp. |
| 117 | Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar. |
| 118 | Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek. |
| 119 | Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära. |
| 120 | Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar. |
| 121 | Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare. |
| 122 | Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig. |
| 123 | Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal. |
| 124 | Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar. |
| 125 | Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd. |
| 126 | Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet. |
| 127 | Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld. |
| 128 | Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag. |
| 129 | Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt. |
| 130 | När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga. |
| 131 | Jag iar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. |
| 132 | Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt. |
| 133 | Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig. |
| 134 | Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar. |
| 135 | Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar. |
| 136 | Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag. |
| 137 | HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa. |
| 138 | Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet. |
| 139 | Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord. |
| 140 | Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt. |
| 141 | Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar. |
| 142 | Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. |
| 143 | Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust. |
| 144 | Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva. |
| 145 | Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. |
| 146 | Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd. |
| 147 | Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord. |
| 148 | Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal. |
| 149 | Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter. |
| 150 | Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag. |
| 151 | Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning. |
| 152 | Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid. |
| 153 | Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag. |
| 154 | Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal. |
| 155 | Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar. |
| 156 | HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter. |
| 157 | Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd. |
| 158 | När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal. |
| 159 | Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd. |
| 160 | Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen. |
| 161 | Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord. |
| 162 | Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte. |
| 163 | Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär. |
| 164 | Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter. |
| 165 | Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall. |
| 166 | Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud. |
| 167 | Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära. |
| 168 | Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar. |
| 169 | HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord. |
| 170 | Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal. |
| 171 | Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar. |
| 172 | Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga. |
| 173 | Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar. |
| 174 | Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust. |
| 175 | Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig. |
| 176 | Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. |
