| 1 | En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen. |
| 2 | Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid. |
| 3 | Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet. |
| 4 | Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan. |
| 5 | Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel! |
