| 1 | En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig. |
| 2 | Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer. |
| 3 | Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. |
| 4 | Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta. |
| 5 | Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa; |
| 6 | deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga. |
| 7 | Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. |
| 8 | Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ. |
| 9 | Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller. |
| 10 | De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi. |
