| 1 | För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. |
| 2 | Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. |
| 3 | Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; |
| 4 | om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela. |
| 5 | En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. |
| 6 | Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. |
| 7 | Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden. |
| 8 | HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela. |
| 9 | Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden. |
| 10 | Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna. |
| 11 | »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» [ (Psalms 46:12) HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela. ] |
