| 1 | För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David, |
| 2 | när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. |
| 3 | Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen. |
| 4 | Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar. |
| 5 | Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin. |
| 6 | Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela. |
| 7 | På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss. |
| 8 | Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. |
| 9 | Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav; |
| 10 | Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.» |
| 11 | Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? |
| 12 | Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? [ (Psalms 60:13) Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. ] [ (Psalms 60:14) Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. ] |
