| 1 | En sång av esraiten Etan. |
| 2 | Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte. |
| 3 | Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet. |
| 4 | »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David: |
| 5 | 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela. |
| 6 | Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet. |
| 7 | Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN? |
| 8 | Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom. |
| 9 | HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig. |
| 10 | Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem. |
| 11 | Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender. |
| 12 | Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är. |
| 13 | Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn. |
| 14 | Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand. |
| 15 | Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte. |
| 16 | Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. |
| 17 | I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de. |
| 18 | Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn. |
| 19 | Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige. |
| 20 | På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket. |
| 21 | Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja. |
| 22 | Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom. |
| 23 | Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom; |
| 24 | nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom. |
| 25 | Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt. |
| 26 | Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand. |
| 27 | Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.' |
| 28 | Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden. |
| 29 | Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. |
| 30 | Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar. |
| 31 | Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter, |
| 32 | om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud, |
| 33 | då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor, |
| 34 | men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet. |
| 35 | Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. |
| 36 | En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta. |
| 37 | Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; |
| 38 | såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela. |
| 39 | Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. |
| 40 | Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden. |
| 41 | Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror. |
| 42 | Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar. |
| 43 | Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje. |
| 44 | Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden. |
| 45 | Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. |
| 46 | Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela. |
| 47 | Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld? |
| 48 | Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn. |
| 49 | Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela. |
| 50 | Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet. |
| 51 | Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken; |
| 52 | tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ---- [ (Psalms 89:53) Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Guds evighet och människans förgänglighet. ] |
