| 1 | Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus: |
| 2 | Ruben, Simeon, Levi och Juda, |
| 3 | Isaskar, Sebulon och Benjamin, |
| 4 | Dan och Naftali, Gad och Aser. |
| 5 | Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten. |
| 6 | Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet. |
| 7 | Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem. |
| 8 | Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef. |
| 9 | Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt. |
| 10 | Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.» |
| 11 | Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses. |
| 12 | Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn. |
| 13 | Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten |
| 14 | och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra |
| 15 | Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna, |
| 16 | han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.» |
| 17 | Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva. |
| 18 | Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?» |
| 19 | Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.» |
| 20 | Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt. |
| 21 | Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras. |
| 22 | Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.» |
