| 1 | När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig, |
| 2 | och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig. |
| 3 | Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost. |
| 4 | Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap. |
| 5 | Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen. |
| 6 | Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter; |
| 7 | ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig. |
| 8 | Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt. |
| 9 | Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger. |
| 10 | Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar. |
| 11 | Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig. |
| 12 | Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap. |
| 13 | Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; |
| 14 | ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket. |
| 15 | Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta; |
| 16 | ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är. |
| 17 | Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt. |
| 18 | Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet. |
| 19 | Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar. |
| 20 | Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat. |
| 21 | Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder. |
| 22 | Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal. |
| 23 | Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd. |
| 24 | Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. |
| 25 | Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig. |
| 26 | Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon. |
| 27 | Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn. |
| 28 | Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna. |
| 29 | Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? |
| 30 | Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker. |
| 31 | Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned. |
| 32 | På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift. |
| 33 | Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting. |
| 34 | Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast: |
| 35 | »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?» |
