| 1 | Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud. |
| 2 | Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig. |
| 3 | Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla; |
| 4 | så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon. |
| 5 | Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd. |
| 6 | På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna. |
| 7 | Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda. |
| 8 | Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri. |
| 9 | Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda, |
| 10 | så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över. |
| 11 | Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom. |
| 12 | Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär. |
| 13 | Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd. |
| 14 | Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. |
| 15 | Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. |
| 16 | Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. |
| 17 | Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. |
| 18 | Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar. |
| 19 | Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd. |
| 20 | Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned. |
| 21 | Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt; |
| 22 | så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals. |
| 23 | Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. |
| 24 | När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. |
| 25 | Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga. |
| 26 | Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran. |
| 27 | Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den. |
| 28 | Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax. |
| 29 | Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet. |
| 30 | Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont. |
| 31 | Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar. |
| 32 | Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse. |
| 33 | HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han. |
| 34 | Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd. |
| 35 | De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam. |
