| 1 | Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd, |
| 2 | så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt. |
| 3 | Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun. |
| 4 | Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd. |
| 5 | Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. |
| 6 | Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det. |
| 7 | Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal. |
| 8 | Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus. |
| 9 | Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt; |
| 10 | må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus, |
| 11 | så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt. |
| 12 | och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning! |
| 13 | Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig? |
| 14 | Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet. |
| 15 | Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa. |
| 16 | Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? |
| 17 | Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig. |
| 18 | Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje; |
| 19 | hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust. |
| 20 | Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn? |
| 21 | Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt. |
| 22 | Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror. |
| 23 | Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall. |
