| 1 | Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst. |
| 2 | Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas. |
| 3 | Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop: |
| 4 | Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn. |
| 5 | Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd. |
| 6 | Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är. |
| 7 | Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet. |
| 8 | Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt. |
| 9 | De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap. |
| 10 | Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld. |
| 11 | Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne. |
| 12 | Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt. |
| 13 | Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag. |
| 14 | Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt. |
| 15 | Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är. |
| 16 | Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden. |
| 17 | Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig. |
| 18 | Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet. |
| 19 | Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver. |
| 20 | På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar, |
| 21 | till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus. |
| 22 | HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. |
| 23 | Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar. |
| 24 | Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten |
| 25 | Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född, |
| 26 | när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft. |
| 27 | När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet, |
| 28 | när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt, |
| 29 | när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar -- |
| 30 | då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt; |
| 31 | jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn. |
| 32 | Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar. |
| 33 | Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara. |
| 34 | Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar. |
| 35 | Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN. |
| 36 | Men den som går miste om mig han skadar sig själv; [ (Proverbs 8:37) alla de som hata mig, de älska döden. ] |
