| 1 | Bruden talar om och till brudgummen v.Sångernas sång av Salomo. |
| 2 | Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin. |
| 3 | Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär. |
| 4 | Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ---- |
| 5 | Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält. |
| 6 | Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta. |
| 7 | »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.» |
| 8 | »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ---- |
| 9 | »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade. |
| 10 | Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader. |
| 11 | Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.» |
| 12 | »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft. |
| 13 | Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm. |
| 14 | Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.» |
| 15 | »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.» |
| 16 | »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger. |
| 17 | Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.» 2, bruden talar åter v. 3--5. -- Bruden talar till Jerusalems döttrar v. 6--7. -- Bruden talar v. 8--9, anför brudgummens ord v. 10--14. -- Vers om vingårdens fiender v. 15. -- Bruden talar v. 16--17. |
