| 1 | Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke. |
| 2 | »Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär.» Jag sökte honom, men fann honom icke. |
| 3 | Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. »Haven I sett honom som min själ har kär?» |
| 4 | Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ---- |
| 5 | Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ---- |
| 6 | Vem är hon som kommer hitupp från öknen såsom i stoder av rök, kringdoftad av myrra och rökelse och alla slags köpmannakryddor? |
| 7 | Se, det är Salomos bärstol! Sextio hjältar omgiva den, utvalda bland Israels hjältar. |
| 8 | Alla bära de svärd och äro väl förfarna i strid. Var och en har sitt svärd vid sin länd, till värn mot nattens faror. |
| 9 | En praktbår är det som konung Salomo har låtit göra åt sig av virke från Libanon. |
| 10 | Dess sidostöd äro gjorda av silver, ryggstödet av guld, sätet belagt med purpurrött tyg. Innantill är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar. |
| 11 | I Sions döttrar, gån ut och skåden konung Salomo med lust, skåden kransen som hans moder har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag. Brudgummen beskriver bruden v. 1--7. -- Brudgummen vill hämta bruden från bergen v. 8. -- Brudgummen talar till bruden v. 9--11. -- Brudgummen talar v. 12--15, bruden svarar v. 16, brudgummen svarar åter 5:1a. -- Lyckönskan till brud och brudgum 5:1b. |
