| 1 | Och HERREN talade till Mose och sade: |
| 2 | Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp. |
| 3 | Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte. |
| 4 | Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta inför HERRENS ansikte. |
| 5 | Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa. |
| 6 | Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte. |
| 7 | Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN. |
| 8 | Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt förbund. |
| 9 | De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer. |
| 10 | Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret. |
| 11 | Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam. |
| 12 | Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning. |
| 13 | Och HERREN talade till Mose och sade: |
| 14 | För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena honom. |
| 15 | Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd. |
| 16 | Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas. |
| 17 | Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med döden; |
| 18 | och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv. |
| 19 | Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort: |
| 20 | bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få. |
| 21 | Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas. |
| 22 | En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud. |
| 23 | Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose. |
