| 1 | Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. |
| 2 | Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. |
| 3 | Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. |
| 4 | Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, |
| 5 | för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. |
| 6 | Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. |
| 7 | Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. |
| 8 | I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. |
| 9 | Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. |
| 10 | Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. |
| 11 | Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. |
| 12 | Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» |
| 13 | I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: |
| 14 | »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!» |
| 15 | När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.» |
| 16 | Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. |
| 17 | Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. |
| 18 | Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. |
| 19 | Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. |
| 20 | Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt. |
| 21 | När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv. |
| 22 | Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren, |
| 23 | enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren», |
| 24 | så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag. |
| 25 | I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom. |
| 26 | Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde. |
| 27 | Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen, |
| 28 | då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade: |
| 29 | »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord, |
| 30 | ty mina ögon hava sett din frälsning, |
| 31 | vilken du har berett till att skådas av alla folk: |
| 32 | ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.» |
| 33 | Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom. |
| 34 | Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt. |
| 35 | Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.» |
| 36 | Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru, |
| 37 | och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag. |
| 38 | Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem. |
| 39 | Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen. |
| 40 | Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom. |
| 41 | Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem. |
| 42 | När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden. |
| 43 | Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill. |
| 44 | De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner. |
| 45 | När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. |
| 46 | Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; |
| 47 | och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar. |
| 48 | När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.» |
| 49 | Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?» |
| 50 | Men de förstodo icke det som han talade till dem. |
| 51 | Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta. |
| 52 | Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor. |
