| 1 | Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; |
| 2 | ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. |
| 3 | Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter». |
| 4 | Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, |
| 5 | för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. |
| 6 | Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!» |
| 7 | Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud. |
| 8 | Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar. |
| 9 | Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar? |
| 10 | I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. -- |
| 11 | Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder. |
| 12 | Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när. |
| 13 | I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder. |
| 14 | Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv. |
| 15 | När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig. |
| 16 | Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen! |
| 17 | Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avia eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem. |
| 18 | Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder, |
| 19 | I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. |
| 20 | Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder. |
| 21 | Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger? |
| 22 | Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. |
| 23 | Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. |
| 24 | Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. |
| 25 | Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. |
| 26 | Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder. |
| 27 | Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.» |
| 28 | Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var. |
| 29 | Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu. |
| 30 | Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.» |
| 31 | Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun. |
